gravid =)

Japp, så är det =)

Att ta någons liv

Ja, nu är det kanske inte så allvarligt som det låter.

Har blivit tvungen att dra ner på hästantalet vilket medfört att en av dom somnade in igår och en kommer somna in imorgon.
Den som somnar in imorgon är den första hästen jag köpte, har haft henne i 7 år och vi har ju varit med om en del. Kommer bli riktigt tufft även om hon sista tiden inte alls mått bra psykiskt.

Tur jag får träffa min prins imorgon. Ingen kan trösta så bra som han. Han är så underbar på alla sätt. Älskar honom av hela mitt hjärta.

Nyförälskad

Det är precis vad jag är. Pratade via msn med en kille och det var väl liksom inget speciellt. EN lastbilschaffis som jag tänkte kunde va kul att ha som kompis.

Men så i måndags träffades vi och det sa "klick" direkt för min del. Ett sådant leende och sådan charm. Han är kramgo, snäll, ansvarsfull och alldeles underbar. För att inte tala om vilken härlig rumpa =O
Såååå fin är han.

Det trista i livet just nu är att min ekonomi är totalt körd. Även om jag så gör mig av med alla hästarna så klarar jag mig troligen inte ens med heltidsjobb :(
Så beslutet just nu är att behålla T och F och försöka sälja ALLA andra, blir inte lätt, men jag har tyvärr inget val.

en mindre

Ja, idag har nedräkningen börjat kan man väl säga.
Idag fick Jossan avsluta sina dagar. Har nog inte fattat det riktigt än. Lär bli en tuff natt eller en jobbig dag imorgon när sorgen kommer och hoppar på mig.

olyckligt kär?

Jag tror nästan att jag blivit det.

Träffar man någon så brukar det ju alltid bli så till slut att den ena blir kär i den andre. Hittills har ajg alltid klarat mig ifrån att det varit jag som varit den som blivit olyckligt kär. Men nu verkar det som jag trillat dit.
Kanske är det egentligen bara så att jag blivit intresserad för att han är ouppnåelig? Han har ju gjort klart från början vad han vill och inte. Han är rälig och säger vad han tycker och tänker. Han är en härlig människa. Vi är så lika på många vis att det nästan skrämmer mig.
Men jag tänker inte förstöra det vi har genom att börja tråna efter honom. Jag får nöja mig med de bitar jag får och hoppas att min förälskelse går över eller att han en dag öppnar sina ögon och ser vem jag är.
Jag är ju ändå faktiskt fullt nöjd med det vi har, är ju bara lite orolig att det ska ta slut. Men jag litar på ödet och accepterar vad det för med sig.

ARG!!

Idag är jag bara så ruskigt förbannad. Jag blir sällan arg och när jag blir det så brukar det gå över snabbt. Men jag kommer troligen vara arg några dagar nu. Det som hänt är inte överkomligt, det finns ingen förklaring i världen som kan gottgöra vad han gjort.

Jag trodde inte han kunde sjunka så lågt så att jag tappade respekten totalt för honom, men det är precis vad som hänt.

Men nu är tjuven utlåst!!

Lugnt

Idag är det lugnare i huvudet, tack och lov.

Jag tror han börjar förstå, det verkar så. Jag kanske slipper bli elak och ilsken.

Tomt

Precis så känns det inombords, helt tomt. Ensamt och vedervärdigt.
Orkar jag ta ett steg till?

Vad tror han? Varför gör han som han gör? Varför vågar han inte stanna upp, inse faktum och gå vidare?

Känner mig snart som en desperat gammal tant på allvar.

Mera

Ibland blir det bara för mycket. Kan inte sluta tänka på en sak, fast jag vet att jag borde.
Inga krav betyder ju inga krav. Varför kan jag inte släppa det helt? Hjärnan har redan släppt det, men undermedvetet så gnager det stora hål.
Måste fokusera på mig själv nu, ta reda på vad jag vill, hur jag vill ha det och sen sätta upp mina mål och sträva efter dom.

Mållista för dagen ser ut ungefär så här:
x Töm hjärnan
x Sluta tänka på en del "saker"
x Reda ut det som varit
x Gör ett snyggt avslut
x Påbörja något helt nytt

Det var nog allt för idag hoppas jag.

Can´t smile without you....

Ånger

Ibland är det nästan så att man ångrar sig.

Men så funderar man lite och kommer fram till att man gjort rätt. Även om man väljer bort en viss trygghet så får man ju livskvalité istället.

Tryggheten får man skapa sig själv sedan. Kanske dags för mig att lära mig att vara trygg med mig själv. Lära mig att lita på MIG!

Förvirrat till max

Jisses. Världen är inte alltid som man tror. Visserligen blir jag inte förvånad över saker, men jag fascineras av mycket. Hur folk är, hur man behandlar sina medmänniskor, hur man beter sig och vad man gör och inte gör.
Ett trött inlägg blir det idag och förmodligen är det ingen annan än jag själv som förstår vad jag menar, men vad gör det. Det är ju inte heller meningen.

Varför är jag själv som jag är? Varför kan jag inte acceptera vissa saker och bara flyta med och leva livet. Allt vore så mycket enklare om man bara kunde stänga ute det man inte gillar och bara leva i sin lilla värld och vara nöjd.

Varför säger man inte bara "tack o hej" till de man inte gillar? Varför ska man umgås med jobbiga människor? Varför bryr man sig egentligen om vad andra tycker och tänker?
Jag tror att jag har lite sömnbrist, min hjärna går på högvarv och det surrar de mest bisarra tankar omkring där. Behöver skapa ordning i det kaos som kallas hjärna.
Jag tänker för mycket ibland och ibland tänker jag inte alls. Hur vet man vad som är rätt och fel? När är det viktigt att tänka och när kan man skippa tänkandet och gå på magkänsla?
Nu är jag så där ruskigt frågvis som jag är ibland, men jag har upptäckt att om jag sätter ord till mina tankar så hjälper det mig att få lite ordning i kaoset. Mitt sätt att hantera rädsla kanske? Vad är jag då rädd för?
Jag är nog rädd för det som de flesta är rädda för, att inte klara av livet!

Evig väntan

Men jag får ju skylla mig själv, det är ju enbart JAG som avgör när jag ska göra vad och vad som kommer hända i mitt liv. Just nu är allt samtidigt så nedra jobbigt och samtidigt så känns allt toppen.
Jag kommer känna mig som en stor skit, vilket jag kanske på ett vis är...
Men någon gång ska väl också jag börja tänka på mig själv i första hand. Det är ju JAG som ska må bra, om inte jag själv mår bra kan jag ju inte heller hjälpa andra att må bra.

Det bästa här i livet är gratis. En riktig klyscha, men det är så ruskigt sant så att man knappt tror det. Vem behöver saker när man kan samla på kramar.
Vad mår man bäst av? Att få en ros som symbol för att man är älskad eller att få höra någon säga att man är söt.

Jag älskar att få uppskattning för den jag är, jag älskar att höra att jag duger till något. Kan jag hitta någon som påtalar det för mig ibland så kanske även JAG kan börja tro på det.

Killar är ju egentligen bara till för att hålla vårat självförtroende på topp och hjälpa oss producera avkommor. Resten kan vi ju sköta själva.
Evig ungmö? Jag? Kanske....

kvsf

Många fördelar och nackdelar, men de flesta på samma sida.
Den ena ser hyfsat bra ut, den andre ser mest äcklig och grotesk ut, ingen drömprins någon av dom, men helt klart en med bättre "look"
En med läcker kropp som vet hur den ska användas, den andre med sunkig kropp som inte vet hur den ska användas.
En som inte berättar något alls från "förr", en annan som berättar en hel massa gamla minnen.
En som inte vågar säga vad han tycker, en som är ärlig och talar om hur han vill ha det.
Någon av dom med framtidsplaner??? Ingen som vet, den ena definitivt in, den andre, ingen aning.
Den ena gosig och rar, den andre mest sur och tvär.
Den ena ger komlimanger, den andre svär och skäller och fattar inte när man skämtar.
Den ena tänder ordentligt och lätt, den andre verkar noll intresserad.
Den ena tar en för given, den andre tycker man är spännande.
Den ena känner sig säker på sin position, den andre är tvärsäker på vad han vill.
Jag vet vad jag ska göra och hur livet kommer bli.

Känsloyttringar

Undras om det är dags för PMS nu igen.

Min mamma är i alla fall den bästa mamma och vän som finns, en så totalt underbar människa.
Pratade en lång stund igår om en hel massa och fick reda på att hon tycker vi ses för sällan. Hon vill kunna gå och handla med mig och göra annat än bara svänga förbi och fika som är det enda vi hinner just nu.
Förhoppningsvis kommer mina föräldrar flytta närmre mig redan till hösten, jag hoppas verkligen på det. Jag saknar min mamma enormt mycket ibland. Även om jag inte på något vis är beroende av att träffa henne så är det ändå skönare att se den man pratar med. För pratar gör vi ju väldigt ofta, blir flera långa telefonsamtal varje vecka och vi berättar ALLT för varandra. Finns bara en sak som jag inte berättat för min mamma ÄN. Hon kommer få veta så småningom, men just nu känns det bäst om hon får leva utan den vetskapen.

Älskar min mamma!

Frihetslängtan

Längtar efter friheten, samtidigt som det känns som den redan är här.

Om nu någon mot förmodan läser dessa små rader som jag plitar ned ibland så var vänlig och respektera att detta enbart är för mig själv. Kommentarer undanbedes.

Bestämt mig

Nu har jag bestämt mig, jag ver hur jag ska leva mitt liv. Jag vet hur min närmsta framtid ser ut.
Allt känns bara så överdrivet jättebra.

Lycka i massor

Rädd att vara ensam

Jag funderar på om jag inte är eller åtminstone har varit väldigt rädd för att vara ensam.
Nu känner jag mig inte rädd för att bli ensam, jag vet att jag grejar det mesta själv och jag vet var jag kan få hjälp om det behövs.

Så nu blir det som det blir. Lite att ordna först, men allt löser sig väl till slut till det bästa.

Vet en som blev glad över mitt beslut åtminstone.
Vet en annan som inte ens blev chockad över mitt handlande, vi får se hur ställningen är efter helgen i omgången chockade vs. icke chockade....

Allt sätter sina spår

Alla man möter, varenda en man möter, barje sak man ser, varje sak man upplever....
Allt sätter sina spår.

Det någon gjorde mot oss för 20 år sen kanske vi inte minns, men undermedvetet så finns det kvar. Kanske finns det även i vissa fall medvetet kvar.

Jag levde i min trygga värld ända tills för 18 år sedan, då fick jag för första gången uppleva hur det kändes att bli rejält sviken av en annan människa. Detta har satt sina djupa spår och är något jag kämpar med nästan dagligen. Men oftast mår jag ganska bra ändå. Jag kryper ner i skorna och gömmer mig i min trygga värld där allt är underbart och inget ont finns.

Om man då skulle ta och krypar fram ur sin skogömma och sträcka på ryggen och visa sig för världen. Vad kan hända då? Om man nu vågar och allt går fel, är inte risken stor då att man sjunker djupare ned i sin gömma och aldrig mer vågar sig fram igen?

Jag har blivit trampad på, jag har mått dåligt, jag har fått förklarat för mig att jag är diverse olika saker.
Jag vet att de sakerna egentligen inte är sant, men någonstans finns en liten undran om det kan vara så att det kanske finns en gnutta sanning bakom det hela?

Men det är ju mänskligt att fela, det är okej att ändra åsikt och ingen är perfekt.

Varför kan man inte ens försöka leva som man lär?

Ytterligare en dag till ända...

Konstig människa

Måste för min egen skull skriva ner hur telesamtalet avlöpte.

Jag: - Ja, Madde
Uppringaren: Ja, öhhh, ähhhh, ehhhhh, ahhhh, öhhhhh......
U (tyst mumlandes så jag är inte säker jag fattade rätt): har du mannen i närheten...
U (nu högre): Alltså, jag skulle prata med Madelene
J: Ja, det är jag
U: ehhh.... öhhhh..... var jobbar du?
(vad nu detta?)
Jag talar om vilka jag jobbar åt just nu
U: Men då är det fel Madde... hejdå....

Jag satt som ett frågetecken och undrade om det var något skämt, eller vad?
Vem ringde? Vem var hon och varifrån hade hon fått mitt nummer?

Min tanke är att det är någon på jobbet som lagt till mitt nummer i telefon och dennes fru/flickvän har sett att det tillkommit ett nummer till en tjej och undrar om maken är otrogen.
Synd att jag istället för att tala om var jag jobbar inte ifrågasatte vem hon var och varför hon undrar var jag jobbar?
Jag har liksom ingen lust att bli indragen i något som jag inte har med att göra. Jag är garanterat oskyldig i alla fall.
Men nyfiken är man ju, så jag lär väl gå och fundera ett tag över vem det kan ha varit som ringde. Uppenbarligen någon som inte litar på någon annan.

Fri tolkning

Hur lätt är det att veta vad någon egentligen menar när man inte ens ser människan man pratar med? Inte ens då man ser människan framför sig är det lätt om man inte känner vederbörande.
Så jag får tolka fritt och så blir det ju oftast fel. En del tror man si om och en del tror man så om.
Man upphör aldrig att förvånas över vad folk kan mena allvar med och vad de kan skoja om, allt i samma andetag ibland också.

Fick ett lustigt telesamtal idag, någon ringde med hemligt nummer och betedde sig väldigt underligt. Man undrar ju vad det egentligen gällde och varifrån den som ringde fått mitt nummer. Många frågor och aldrig några svar.

Älskat med fel man?

Har jag gjort det eller inte?
Om inte jag vet, hur ska då någon annan veta?

Det var ju fel, men var det med fel man?

Livet är ju till för att njutas och det är ju det jag tänker göra hädanefter. Men inte på bekostnad av någon annan hoppas jag.
Livet är för kort för att inte levas, en klyscha, men F-N så sann.

Dags att kliva upp ur skorna och ta för sig av livet. Dags att sluta låta sig bli trampad på. Dags att NJUTA!!!!!