Förstår inte

Fast hur kul vore det egentligen om man förstod allt.
Just nu är jag mer än lagomt förvirrad.
Kan fan inte ta mig samman och göra något bra, kan inte sluta tänka. Allt blir bara galet och det känns som hur jag än gör så kommer det inte bli sim jag vill eller tänkt mig.
Varför kan man inte styra över sitt hjärta? Varför vinner aldrig förnuftet/hjärnan?

Ett litet tecken bara så jag håller mig uppe. Leks det med mig? Är jag bara en pjäs i spelet? Har jag chans att bli någon viktig pjäs? Vill jag bli en viktig pjäs? Förnuftet säger att jag ska hålla mig i bakgrunden, hjärtat säger jag ska kasta mig utför stupet. Vill lyssna på båda, vill göra det som blir bäst för mig själv. Ska jag lyssna på hjärtat och chansa eller ska jag kväva hjärtat och lyssna till förnuftet?
Jag märker på mina frågor vad svaret kommer bli. Kan man någonsin kväva sitt hjärta och fortsätta må bra? Jag tror inte det. Blir nog till att författa ett litet stycke text, sen lär jag inte kunna sova eller äta förrän jag får ett livstecken. Behöver inte vara något positivt eller negativt, bara jag får veta hur det ligger till.
Just nu vill jag bara bryta ihop, gråta mig till sömns och aldrig mer tänka på det som känns svårt. Men då kommer jag bara bedöva smärtan och hjärtat kommer må sämre för var dag som går.

Vågar man inte chansa kan man inget vinna???

Tillbaka :)

Jamen då var det dags igen. Har haft en period där livet varit mycket neråt och inte så mycket uppåt.
Men nu är skygglapparna på och jag ser framåt och framtiden ser bara positiv ut, den kommer verkligen bli vad jag gör den till.
Har insett efter snart ett år att jag faktiskt saknar min älskade Thor, han betyder så mycket för mig. Så efter några timmars sömn så ska jag åka till honom, plus att jag får hälsa på Daisy. Lovisa hänger givetvis med.
Sen blir det en tripp lite längre söderut ändå, har 4 mer kompisar att hälsa på innan jag på onsdag styr norrut igen. Har tid hos läkaren på torsdag då dom ska göra spirometri, har fått en inhalator med luftrörsvidgande då jag nu hostat och mått dåligt sen i september. Har inte velat gå till läkaren då jag inte ansett att dom tagit mig på allvar = slöseri med både tid och pengar.
Men nu fanns ingen utväg längre...

Annars mår kroppen skapligt, många behandlingar med Kraniosakral terapi gör underverk med både kropp och själ. Känner mig inte längre som en 85-åring i kroppen, börjar nog närma mig 25 istället :)
Vikten börjar tyvärr också närma sig den nedre skalan på vågen :( Har tappat 4 kg sen i höstas...
Men med lite ordning på livet så ska väl det vända hoppas jag.

Nu dags att sova, klockan har blivit allt för sent (som vanligt...)