torsdag 23 oktober 2008

Att ta någons liv

Ja, nu är det kanske inte så allvarligt som det låter.

Har blivit tvungen att dra ner på hästantalet vilket medfört att en av dom somnade in igår och en kommer somna in imorgon.
Den som somnar in imorgon är den första hästen jag köpte, har haft henne i 7 år och vi har ju varit med om en del. Kommer bli riktigt tufft även om hon sista tiden inte alls mått bra psykiskt.

Tur jag får träffa min prins imorgon. Ingen kan trösta så bra som han. Han är så underbar på alla sätt. Älskar honom av hela mitt hjärta.

söndag 12 oktober 2008

Nyförälskad

Det är precis vad jag är. Pratade via msn med en kille och det var väl liksom inget speciellt. EN lastbilschaffis som jag tänkte kunde va kul att ha som kompis.

Men så i måndags träffades vi och det sa "klick" direkt för min del. Ett sådant leende och sådan charm. Han är kramgo, snäll, ansvarsfull och alldeles underbar. För att inte tala om vilken härlig rumpa =O
Såååå fin är han.

Det trista i livet just nu är att min ekonomi är totalt körd. Även om jag så gör mig av med alla hästarna så klarar jag mig troligen inte ens med heltidsjobb :(
Så beslutet just nu är att behålla T och F och försöka sälja ALLA andra, blir inte lätt, men jag har tyvärr inget val.

söndag 5 oktober 2008

en mindre

Ja, idag har nedräkningen börjat kan man väl säga.
Idag fick Jossan avsluta sina dagar. Har nog inte fattat det riktigt än. Lär bli en tuff natt eller en jobbig dag imorgon när sorgen kommer och hoppar på mig.

lördag 4 oktober 2008

olyckligt kär?

Jag tror nästan att jag blivit det.

Träffar man någon så brukar det ju alltid bli så till slut att den ena blir kär i den andre. Hittills har ajg alltid klarat mig ifrån att det varit jag som varit den som blivit olyckligt kär. Men nu verkar det som jag trillat dit.
Kanske är det egentligen bara så att jag blivit intresserad för att han är ouppnåelig? Han har ju gjort klart från början vad han vill och inte. Han är rälig och säger vad han tycker och tänker. Han är en härlig människa. Vi är så lika på många vis att det nästan skrämmer mig.
Men jag tänker inte förstöra det vi har genom att börja tråna efter honom. Jag får nöja mig med de bitar jag får och hoppas att min förälskelse går över eller att han en dag öppnar sina ögon och ser vem jag är.
Jag är ju ändå faktiskt fullt nöjd med det vi har, är ju bara lite orolig att det ska ta slut. Men jag litar på ödet och accepterar vad det för med sig.