Evig väntan

Men jag får ju skylla mig själv, det är ju enbart JAG som avgör när jag ska göra vad och vad som kommer hända i mitt liv. Just nu är allt samtidigt så nedra jobbigt och samtidigt så känns allt toppen.
Jag kommer känna mig som en stor skit, vilket jag kanske på ett vis är...
Men någon gång ska väl också jag börja tänka på mig själv i första hand. Det är ju JAG som ska må bra, om inte jag själv mår bra kan jag ju inte heller hjälpa andra att må bra.

Det bästa här i livet är gratis. En riktig klyscha, men det är så ruskigt sant så att man knappt tror det. Vem behöver saker när man kan samla på kramar.
Vad mår man bäst av? Att få en ros som symbol för att man är älskad eller att få höra någon säga att man är söt.

Jag älskar att få uppskattning för den jag är, jag älskar att höra att jag duger till något. Kan jag hitta någon som påtalar det för mig ibland så kanske även JAG kan börja tro på det.

Killar är ju egentligen bara till för att hålla vårat självförtroende på topp och hjälpa oss producera avkommor. Resten kan vi ju sköta själva.
Evig ungmö? Jag? Kanske....